Urban Larssen: Om projektet Nationalparafraser

Jakob, kulturarvet och hembygdsföreningarna

Hur hänger kulturarv ihop med hembygdsföreningen som institution i dagens Sverige? Så kan de funderingar och reflektioner Jakob Anckarsvärd och jag gjorde för ett år sedan sammanfattas. Eller, hur ser relationen ut mellan Nationalmuseum och hembygdsföreningarna runtom i landet när det gäller förvaltningen av det svenska kulturarvet? Vi hade båda läst om renoveringen av Nationalmuseum i diverse medier och det var framför allt en detalj som fick igång vårt samtal, nämligen att en del av museets verk under renoveringstiden skulle lånas ut till Amsterdam. Varför just dit? frågade vi oss. En förklaring är att museets samlingar innehåller målningar av holländska konstnärer och det var framför allt dessa som skulle lånas ut. En annan är att Nationalmuseum ingår i ett nätverk av etablerade konstinstitutioner runtom i världen och att låna in och låna ut tillhör detta nätverks reproducerande och prestigeladdade mekanismer. Men är dessa målningar en del av det svenska kulturarvet? Eller kan man säga att de egentligen är del av det holländska kulturarvet och att de under utlåningstiden i så fall ”återvänder hem” en stund? Jakob föreslog att en viktig ingredient i nationella och statliga samlingar är att de innehåller internationellt kända målningar, alldeles oavsett målningarnas och motivens nationella kopplingar. Värdet av ett nationellt kulturarv ligger på så vis delvis i hur många kända utländska konstverk som återfinns i samlingen. Det stärker den nationella identiteten om nationens myndighet för konstsamlingar kan uppvisa verk som representerar något av det nationellt unika, å ena sidan, och samtidigt visa prov på att man är en konstsamlare av rang, å andra sidan. Där någonstans var vi överens om att betydelsen av geografisk plats när det gäller kulturarv blir en aning svår att få fatt i exakt.

Tanken med Nationalparafraser är att undersöka och konstnärligt gestalta en del av det kulturarv som Nationalmuseum ansvarar för, nämligen målningar av internationellt renommerade svenska och utländska konstnärer, och att etnografiskt utforska olika meningar om hur kulturarv ska förstås. Detta sker genom att i form av parafraser föra ut några av målningarna till ett antal hembygdsföreningar runtom i landet och på så sätt generera samtal, reflektion och analys. Användningen av parafraser, i det här fallet tuschteckningar i litet format, kan ses som en metod för att överhuvudtaget få ut målningarna på turné. Det knyter an till en tradition bland konstnärer förr i tiden att livnära sig på att kopiera kända målningar och därmed bidra till att dessa fick större spridning. Det knyter också an till nutida betydelse av parafras, länkat som det är till frågor om autenticitet, kopiering, härmande, kommentar, kritik m.m.

Nationalparafraser utgår ifrån Nationalmuseums pågående renoveringsarbeten som alltså föranlett museet att låna ut några av museets verk till andra institutioner, inom Sverige och utomlands. Verken lämnar den plats och det sammanhang som kan tyckas vara dess naturliga och en del av det svenska kulturarvet sätts således i rörelse. I detta utlåningsarbete bubblar många av kulturarvets ingredienser upp till ytan och på den nya platsen genererar verken betydelse på nya sätt. Frågor om t ex temperatur och ljusförhållanden i de lokaler som tillfälligt ska härbärgera gamla och värdefulla målningar är viktiga och kräver konkreta svar liksom frågor om lämpliga försäkringar. Andra frågor är svårare att förhålla sig till på ett objektivt sätt och kräver strategiska övervägningar och en annan typ av expertis. Det är också här som ett fönster öppnas upp mot det komplexa fält som utgör kulturarv överhuvudtaget. Vilken bild av eller berättelse om Nationalmuseum i Stockholm och om det  svenska kulturarvet vill de ansvariga förmedla genom utlåningen? Vilka verk ska lånas ut? Är det en bra ide att låna ut verk till ett konstmuseum i Amsterdam? Ska det i så fall vara en målning av en holländsk konstnär? Vad är det som gör att det fortfarande är relevant att kalla det ”svenskt kulturarv”? Vem äger rätten att besluta i sådana frågor och hur är denna rätt demokratiskt konstituerad och genomlyst? En drivande fråga är hur sådant som geografisk plats, nationell eller etnisk tillhörighet och avbildade motiv styr och ställer med vår förståelse av kulturarv.Det konstnärliga delprojektet av Nationalparafraser (Jakob) skapar ett sammanhang som ligger delvis utanför Nationalmuseums område.

Från museets perspektiv är hembygdsföreningarna helt enkelt inte aktuella som låntagare av museets verk under renoveringsperioden. Vår utgångspunkt är att detta är förståeligt, men vi frågar oss också om inte just hembygdsföreningen är en aktör som rimligen borde erbjudas en aktiv roll i detta sammanhang, givet dess status som förvaltare av det svenska kulturarvet och dess betydelse i termer av geografisk plats och folkligt engagemang. Det konstnärliga projektet består därför i att ställa ut ett antal parafraser av målningar ur Nationalmuseums samlingar i lokaler som hembygdsföreningar runtom i landet ställt till förfogande. Utställningarna blir sedan plats och sammanhang för utforskande av hur kulturarvet förstås, diskuteras, hyllas eller kritiseras av människor som på olika sätt är involverade i utställningarna. Det etnografiska och antropologiska delprojektet (Urban) består i att under 2015-16 följa Jakob i hans möten med hembygdsföreningarna, att studera hur utställningarna arrangeras och tas emot av publik och att intervjua Jakob (som utgör narrativ nod i projektet) och människor som är kopplade till utställningarna: funktionärer, styrelsemedlemmar, besökare etc.  Intervjuer kommer också att äga rum med representanter för Nationalmuseum och andra institutioner för att fånga in överväganden och reflektioner från denna del av kulturarvsförvaltningen när det gäller just museets värdefulla och för kulturarvet centrala målningar. Vi har upprättat en hemsida där parafraserna kan ses och där delar av de etnografiska undersökningarna löpande presenteras (www.nationalparafraser.wordpress.com). Vår ambition är att presentera resultatet av undersökningarna i sin helhet i samband med 100-årsjubileet av Sveriges Hembygds´förening 2016. Första anhalt för Nationalparafrasers turné är Mjölby där projektet inleds med vernissage 30 maj. Vi kommer att vara på plats och återkommer strax därefter med en rapport på hemsidan.

Urban Larssen

Sociantropolog

.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s